50 år

 I skrivande stund har det gått nästan 2 år sedan jag fyllde 50 år.

Eftersom att jag inte klarar av några överraskningsfester eller att på andra vis stå i centrum så bad jag verkligen mina barn att inte hitta på något för mig. 

Däremot så hade dom gått bakom min rygg, På tisdagsmorgonen väcktes jag av min dotter som sa att jag har en timme på mig att packa och dricka kaffe för vi ska iväg. 

Så började resan som jag inte visste vart det skulle sluta. Vi började att köra mot Jönköping genom alla små ställen och därifrån svängde vi ner mot ja, inte vet jag för där hade jag tappat bort mig om vart nånstans vi befann oss i Sverige. Däremot försökte jag luska ut om vi skulle till Ullared :) .

Efter en sex-sju timmars resa stannade vi utanför ett hus och jag trodde att vi hade åkt vilse men nej, det huset hade min familj hyrt till oss för att vi skulle umgås.

Vi befann oss i Falkenberg eller mer exakt vid Skrea strand. Dom hade till och med förbeställt mat som vi bara kunde åka och hämta från Ica.

Wow säger jag bara, det bästa man kunde ha önskat sig. Huset var stort med både bubbelbadkar och biorum. Det rummet tog jag och älsklingen för att få eget mys från andra delen av huset. En inglasad altan och en gård med studsmatta och sandlåda åt barnbarnen.

Dom hade verkligen tänkt på allt. Andreas Elina och Alexander kom fram till oss lagom till maten, dom hade fått starta senare än vi för jobb och diverse dröjsmål.

Vi var alltså samlade på samma plats, samtidigt allihop för en gångs skull och det var så trevligt att umgås.

På min födelsedag så ringde mamma som hon alltid brukar göra och sen kom familjen sjungandes med kaffe på sängen. 

Min födelsedagspresent bestod av att familjen tillsammans med mina underbara nära och kära hade skramlat ihop pengar som jag skulle få shoppa med på Ullared.

Äntligen skulle jag få åka till det berömda Ullared! Det blev en 5 timmars shoppingtur och men jag handlade inte det som alla andra brukar och ska göra där. Hittade lite gardiner,påslakan och dekorationer.

För mig var min födelsedagspresent med att få umgås med min familj i några dagar den bästa presenten. Dom hade ordnat så att jag hade fått semester,de ringde till min chef och dom hittade ett hus som heeela familjen fick plats i utan att gå på varandra och anpassat för barnen.

Nu har det gått snart 2 år och även om vi har sagt att vi måste göra något dylikt igen så har det inte blivit av på grund av än det ena eller andra saken. Vi har låtit livet gå framåt med rasande fart och tänker inte på vad framtiden bär med sig.

Men jag lever på de minnen då vi som familj fick kvalitetstid tillsammans utan stress och kunde ladda batterierna för fram framtiden för tro mig, det behövde vi verkligen göra. Det kommer jag att skriva mer om nästa gång för jag ställer frågan igen, hur mycket ska en människa behöva stå ut med och vad har jag gjort för ont för att behöva råka ut för saker?

Var rädda om er för man vet aldrig vad som händer!

Tingeling