Återuppta bloggandet

Insåg att jag har inte bloggat på ett bra tag, minns inte ens att jag hade skrivit ett inlägg om min pappa.

Livet har rullat på men nånstans där när pappa gick bort skulle jag ha återtagit mitt skrivande då jag vet att det hjälper att skriva av sig och få utlopp de tankar och känslor som finns inom mig.

För att kunna återge mina senaste två år sen pappa gick bort får jag skriva ganska många inlägg men det är också ett sätt bearbeta mina händelser.

Ibland undrar jag faktiskt hur mycket en enda familj ska behöva stå ut med, varför drabbas min familj av tragedier och olyckor? När ska vi få ha ett lugn i vardagen utan några konstigheter? Ja det kan ingen svara på!

Oavsett så står vi fortfarande på fötterna och kämpar oss framåt trots allt som har hänt. 

Men för att börja från mitt sista inlägg. 

Ja pappa gick bort och så här fortfarande 2 år senare så känns det jobbigt men jag kan leva med det någorlunda.

Vi hann ju inte dit för att säga farväl utan anlände till Finland 2 dagar senare. Framför oss hade vi ett tungt arbete med allt praktiska som skulle ordnas på kort tid då brorsan kunde bara stanna en vecka.

Vi började med att planera hur vi skulle göra med pappa, han tillhörde inte kyrkan så en vanlig begravning var det inte på tal om.

Vi valde att kremera pappa och att strö ut hans aska på sommaren.

Vi valde att ha en minnesstund 23 juli 2022 vid pappas barndomshem med alla hans syskon och syskonbarn närvarande. Vi bjöd på pappas favoritmat, potatis, korv och sill.

Efter maten gick vi till platsen som vi valt ut, mellan skogen och sjön låg det en sten som jag strödde ut pappas aska runt om. Han fick komma hem igen.

Den dagen var den första dagen på många år som det verkligen regnade när vi var ute i stugan, annars har vi alltid haft soligt och varmt väder.

Ja det var en liten del av som har hänt sen sist och det kommer mer när jag har tid över att fortsätta skriva.

Over and out