Gudmor
Min gudmor betydde så mycket för mig och sorgen efter henne är väldig svår att leva med.
Mitt sinne och tankar har liksom inte förlikat sig med att hon har gått bort för allt gick så snabbt och jag fick aldrig chansen att tala om för henne hur värdefull hon var för mig och framför allt så fick jag aldrig säga farväl.
Mina tankar kretsar runt henne mer just nu för i morgon är det min födelsedag och jag inser med fasa att hon kommer inte att ringa och gratulera mig, aldrig nånsin mer. Och då blir jag så ledsen och sorgsen inombords.
Även om jag försöker att tänka på alla dessa fina och glada minnen så blir jag så ledsen och tårögd. har fortfarande så himla svårt att prata om henne utan att jag börjar gråta.
Jag har liksom inte haft tiden att sörja och gråta ut ordentligt för livet gick liksom i hundra månaderna efter hennes bortgång och nu hinner väl tiden ikapp med alla tankar och känslor som går som en berg och dalbana varje dag.
Kan inte få ner alla tankar och funderingar på ett vettigt sätt så skrivandet blir en soppa men jag skriver bara ner det som dyker upp i huvudet just nu.
Hon var väldigt duktig med handarbete och pyssel. När jag var mindre brukade hon alltid skicka en klänning eller kjol som hon hade sytt till mig till födelsedagen och när jag blev större så önskade jag mig olika modeller och hon sydde dem åt mig och jag var alltid nöjd. Jag minns en vit fin klänning med en spetskant och knappar framtill som jag älskade och jag sparade den väldigt länge även då när jag inte kunde ha den. Jag vågade ju inte använda den för den var vit och jag ville inte att den skulle bli förstörd. Hon stickade även jättefina och härliga tröjor åt mig som jag använde tills det inte var mycket kvar av dem. Hon kunde det här med handarbete.
Hon inspirerade mig till att börja sticka,virka och brodera för alltid när jag var hos henne så pysslade vi med sånt.
Hon lärde med tålamod även min dotter att sticka för att föra traditionen vidare.
Hon är den som inspirerade mig att vara en värdinna och fixa och dona till fester.
Alla dessa födelsedagar man firat där hon har ordnat och fixat det mesta.jag följde alltid hennes steg för jag tyckte att hon var så duktig att få ihop allt. Helt ofattbart.
Hon och min gudfar var föreståndare på lungföreningens sommarställe där man anordnade med olika läger och övernattningar. Att orka göra sånt här med så mycket planering och människor och ändå få ihop det så bra som dom gjorde.
Det finns så många minnen och jag minns just nu inte så mycket men det här inlägget hjälper lite på vägen att bearbeta sorgen efter en underbar människa som har varit med och format mitt liv och berikat den med många upplevelser och erfarenheter.
Nu har gudmor/moster fått komma till ro hos sin mamma och min gudfar och jag hoppas att hon är lycklig vart hon än är.
Saknar dig så mycket och tack för allt du har gett mig. Älskar dig!
Tingeling
Mitt sinne och tankar har liksom inte förlikat sig med att hon har gått bort för allt gick så snabbt och jag fick aldrig chansen att tala om för henne hur värdefull hon var för mig och framför allt så fick jag aldrig säga farväl.
Mina tankar kretsar runt henne mer just nu för i morgon är det min födelsedag och jag inser med fasa att hon kommer inte att ringa och gratulera mig, aldrig nånsin mer. Och då blir jag så ledsen och sorgsen inombords.
Även om jag försöker att tänka på alla dessa fina och glada minnen så blir jag så ledsen och tårögd. har fortfarande så himla svårt att prata om henne utan att jag börjar gråta.
Jag har liksom inte haft tiden att sörja och gråta ut ordentligt för livet gick liksom i hundra månaderna efter hennes bortgång och nu hinner väl tiden ikapp med alla tankar och känslor som går som en berg och dalbana varje dag.
Kan inte få ner alla tankar och funderingar på ett vettigt sätt så skrivandet blir en soppa men jag skriver bara ner det som dyker upp i huvudet just nu.
Hon var väldigt duktig med handarbete och pyssel. När jag var mindre brukade hon alltid skicka en klänning eller kjol som hon hade sytt till mig till födelsedagen och när jag blev större så önskade jag mig olika modeller och hon sydde dem åt mig och jag var alltid nöjd. Jag minns en vit fin klänning med en spetskant och knappar framtill som jag älskade och jag sparade den väldigt länge även då när jag inte kunde ha den. Jag vågade ju inte använda den för den var vit och jag ville inte att den skulle bli förstörd. Hon stickade även jättefina och härliga tröjor åt mig som jag använde tills det inte var mycket kvar av dem. Hon kunde det här med handarbete.
Hon inspirerade mig till att börja sticka,virka och brodera för alltid när jag var hos henne så pysslade vi med sånt.
Hon lärde med tålamod även min dotter att sticka för att föra traditionen vidare.
Hon är den som inspirerade mig att vara en värdinna och fixa och dona till fester.
Alla dessa födelsedagar man firat där hon har ordnat och fixat det mesta.jag följde alltid hennes steg för jag tyckte att hon var så duktig att få ihop allt. Helt ofattbart.
Hon och min gudfar var föreståndare på lungföreningens sommarställe där man anordnade med olika läger och övernattningar. Att orka göra sånt här med så mycket planering och människor och ändå få ihop det så bra som dom gjorde.
Det finns så många minnen och jag minns just nu inte så mycket men det här inlägget hjälper lite på vägen att bearbeta sorgen efter en underbar människa som har varit med och format mitt liv och berikat den med många upplevelser och erfarenheter.
Nu har gudmor/moster fått komma till ro hos sin mamma och min gudfar och jag hoppas att hon är lycklig vart hon än är.
Saknar dig så mycket och tack för allt du har gett mig. Älskar dig!
Tingeling

Kommentarer