Summering 2016
Ja och så har ännu ett år passerat i mitt liv. Mitt liv som Mia är faktiskt inte så dumt att leva just nu. Jag har kärleken, barnen och barnbarnen.
Tiden passerar så fort och jag minns knappt vad som hände i början av förra året.
På grund av olika omständigheter så levde jag väldigt isolerad i några månader i slutet av 2015 och I början av 2016 började min resa tillbaka till att vara social och umgås med människor igen.
I februari blev det barnbarnets dop och mina kusiner och pappa kom över helgen för att närvara vid det. Det dom inte visste var att det även skulle vara bröllop så alla som inte visste om det blev verkligen förvånade. För mig blev det en känsloresa till max för när organisten började spela musiken började mina tårar rinna ner för kinderna i floder för det här var ögonblicket när min lilla tjej blev en ung fru. Efter vigseln var det dags för barnbarnets dop och hon skötte sig exemplariskt igenom hela ceremonin. Min son sjöng för sin guddotter och tårarna rann igen för sonens underbara sång och inlevelse. Det var fler än jag som snyftade som antagligen blev rörda av låten och sången.
Sen kommer det en tid i en mammas värld där barnen bestämmer sig för att dom ska ge sig ut i stora vida världen och den tiden kom även för mig. Fine att barnen flyttar runt i Sverige där man på ett eller annat sätt kan åka och besöka dom utan krångel men när de bestämmer sig för att flytta ifrån Sverige till Frankrike så blir det lite mer problematiskt i en mammas värld.
Resonemanget jag kör är att barnen måste få uppleva och prova nya saker och länder. Resa och njuta av livet innan man slår sig ner någonstans. Så det var ju bara att släppa taget och låta barnet få flyga och prova sina vingar. Han är ju en person som inte spontant bara flyttar utan det låg noggrann planering och undersökning bakom flytten.
Det gick förvånansvärd bra att anpassa sig till att han flyttade fram tills vi gjorde våran resa till Frankrike.
Fattar ni att jag har varit i Frankrike, jag som alltid tyckt illa om det franska språket och kunde aldrig ens föreställa mig att åka dit. Jag är så förälskad i landet och vill åka dit igen. Ja ibland blir man överraskad av sig själv :)
I 7 dagar tillbringade vi tiden där och hann med så mycket upplevelser och äventyr. Nya intryck och smaker.
När vi hade kommit hem och landat lite så kom den där svackan. Saknaden och känslan av att man inte är riktigt hel. Att det fattas en liten bit av mig som befinner sig i ett annat land långt långt borta. Att man saknar sin son och allt man vill är att han ska vara här hemma hos mig. Men så måste man på nåt vis försöka att överleva så man får bara stänga in dom där känslorna för allt man vill är ju att ens barn ska vara lyckliga och det är han där borta med sitt nya liv.
Nog om det.
Den 8 december klockan halv åtta på morgon dog min moster som även var min älskade gudmor. Att mista henne var tungt, väldigt tungt och att hantera den sorgen kommer att ta tid. På luciadagen var vi, min bror och jag närvarande i Finland på hennes minnestund och jag trodde aldrig att tårarna skulle sluta rinna. Hon lärde mig så mycket och hon fanns alltid där för mig.
Den 21 december på deras bröllopsdag fick gudmor och gudfar återförenas efter 22 år då hennes urna gravsattes.
December månad har redan varit en jobbig månad för mig sen tidigare och nu blev den ännu jobbigare.Jag kommer att ha mina dagar den här månaden som påminner mig i framtiden om min gudmor och sen tidigare påminner mig om Joel.
Jul och nyårshelgerna försvann lite för mig det här året tack vare influensan och sen besök av alla barnen och barnbarnen vilket var bra för min sinnesfrid.
Min allra bästa upplevelse som kommer att sitta i mitt hjärta är tolvslaget på nyårsafton som jag fick uppleva med att ha mitt underbara barnbarn sovandes på mig. Det är kärlek det!
Med dessa ord avslutar jag min summering av det gångna året och blickar framåt på detta nya år och nyfikenheten vaknar och man undrar vad detta år bringar med sig :)
Tingeling
Tiden passerar så fort och jag minns knappt vad som hände i början av förra året.
På grund av olika omständigheter så levde jag väldigt isolerad i några månader i slutet av 2015 och I början av 2016 började min resa tillbaka till att vara social och umgås med människor igen.
I februari blev det barnbarnets dop och mina kusiner och pappa kom över helgen för att närvara vid det. Det dom inte visste var att det även skulle vara bröllop så alla som inte visste om det blev verkligen förvånade. För mig blev det en känsloresa till max för när organisten började spela musiken började mina tårar rinna ner för kinderna i floder för det här var ögonblicket när min lilla tjej blev en ung fru. Efter vigseln var det dags för barnbarnets dop och hon skötte sig exemplariskt igenom hela ceremonin. Min son sjöng för sin guddotter och tårarna rann igen för sonens underbara sång och inlevelse. Det var fler än jag som snyftade som antagligen blev rörda av låten och sången.
Sen kommer det en tid i en mammas värld där barnen bestämmer sig för att dom ska ge sig ut i stora vida världen och den tiden kom även för mig. Fine att barnen flyttar runt i Sverige där man på ett eller annat sätt kan åka och besöka dom utan krångel men när de bestämmer sig för att flytta ifrån Sverige till Frankrike så blir det lite mer problematiskt i en mammas värld.
Resonemanget jag kör är att barnen måste få uppleva och prova nya saker och länder. Resa och njuta av livet innan man slår sig ner någonstans. Så det var ju bara att släppa taget och låta barnet få flyga och prova sina vingar. Han är ju en person som inte spontant bara flyttar utan det låg noggrann planering och undersökning bakom flytten.
Det gick förvånansvärd bra att anpassa sig till att han flyttade fram tills vi gjorde våran resa till Frankrike.
Fattar ni att jag har varit i Frankrike, jag som alltid tyckt illa om det franska språket och kunde aldrig ens föreställa mig att åka dit. Jag är så förälskad i landet och vill åka dit igen. Ja ibland blir man överraskad av sig själv :)
I 7 dagar tillbringade vi tiden där och hann med så mycket upplevelser och äventyr. Nya intryck och smaker.
När vi hade kommit hem och landat lite så kom den där svackan. Saknaden och känslan av att man inte är riktigt hel. Att det fattas en liten bit av mig som befinner sig i ett annat land långt långt borta. Att man saknar sin son och allt man vill är att han ska vara här hemma hos mig. Men så måste man på nåt vis försöka att överleva så man får bara stänga in dom där känslorna för allt man vill är ju att ens barn ska vara lyckliga och det är han där borta med sitt nya liv.
Nog om det.
Den 8 december klockan halv åtta på morgon dog min moster som även var min älskade gudmor. Att mista henne var tungt, väldigt tungt och att hantera den sorgen kommer att ta tid. På luciadagen var vi, min bror och jag närvarande i Finland på hennes minnestund och jag trodde aldrig att tårarna skulle sluta rinna. Hon lärde mig så mycket och hon fanns alltid där för mig.
Den 21 december på deras bröllopsdag fick gudmor och gudfar återförenas efter 22 år då hennes urna gravsattes.
December månad har redan varit en jobbig månad för mig sen tidigare och nu blev den ännu jobbigare.Jag kommer att ha mina dagar den här månaden som påminner mig i framtiden om min gudmor och sen tidigare påminner mig om Joel.
Jul och nyårshelgerna försvann lite för mig det här året tack vare influensan och sen besök av alla barnen och barnbarnen vilket var bra för min sinnesfrid.
Min allra bästa upplevelse som kommer att sitta i mitt hjärta är tolvslaget på nyårsafton som jag fick uppleva med att ha mitt underbara barnbarn sovandes på mig. Det är kärlek det!
Med dessa ord avslutar jag min summering av det gångna året och blickar framåt på detta nya år och nyfikenheten vaknar och man undrar vad detta år bringar med sig :)
Tingeling
Kommentarer