Min underbara underbara dotter
Jag är så stolt över att få vara mamma till denna underbara person som klarar allt och den största prestationen hon gjorde var att ta studenten trots alla motgångar som hon har råkat ut för. Att hon har utvecklats till en av de starkaste,modigaste och underbaraste person genom hennes resa gör att mamma hjärtat spricker av stolthet. Delar med mig av hennes egna ord som hon publicerade samma dag som avslutade skolan och bevisade för hela världen att ingen kan slå ner henne på marken!!!
" På grund av en enda människa vart hela min skolgång, från mellanstadiet upp till 3an på gymnasiet helt förstört. Jag slutade lämna in mina arbeten som 10 åring och började skolka som 12 åring.Varige dag i mer än 9 år har jag levt med rädsla.Jag slutade gå till skolan av rädsla. Även om promenaden till grundskolan var kort, fanns det otrygghet i skolan. Jag var inte säker någonstans.
Nionde klass blev ett jobbigt år för både mig och min familj och mina betyg kraschade totalt och jag hade nästan inga närvarotimmar.På två dagar jobbade jag upp 8 ämnen och kom in på realgymnasiet. Det kändes bra och jag kände att jag hade valt rätt linje och skola, jag kände mig till en början lite tryggare än i grundskolan.
Det som brast på gymnasiet var att det låg mitt i stan, det var okända människor överallt, vägen till skolan var längre och jag hade oftare ångest och började känna mig mindre trygg.Jag drömde fler mardrömmar och min sömnsrytm var helt förstörd första året på gymnasiet. Under höstterminen andra året på gymnasiet ville jag inget annat än att hoppa av skolan och ge upp. Mardrömmarna, ångesten, och rädslan blev för mycket.
Efter jullovet med tråkiga incidenter för familjen, andra året på gymnasiet, hade det blivit alldeles för mycket och jag hade bestämt mig att jag inte skulle stanna kvar i den här världen.
Jag orkade inte vara rädd. Jag orkade inte ha ångest. Jag orkade inte drömma mardrömmar. Jag orkade inte alla Flashbacks. Jag orkade inte att bli påmind om personen varenda dag. Jag orkade inte vara rädd för alla okända människor.
Vad fick mig att stanna kvar? Jag mötte mitt livs kärlek, och jag fick nya krafter att försöka kämpa. Men sen kom den dagen jag fyllde 18 år och jag gick tredje året på gymnasiet. För många ungdomar är det den dagen dom väntar på. För mig var det en dag jag fruktat sen 11 års ålder.
Jag flydde mina problem till ******* , staden jag känner mig trygg i, staden jag kan gå ut på gatan utan att titta bakom varenda gathörn ifall personen står där, Staden jag kan sova en hel natt utan mardrömmar. Jag inprincip slutade gå till skolan. Jag vågade inte gå till skolan. Och min rädsla sitter fortfarande i, Eskilstuna är den stad jag känner mig minst trygg i, och det kommer jag alltid att göra.
Det är många som tror att jag har skitit I skolan, för att jag är lat.
Det har aldrig varit anledningen till att jag inte har varit i skolan.
Jag kan inte räkna hur många gånger jag önskat att det här aldrig hade hänt mig, så jag hade kunnat klara av skolan som mina vänner och dom flesta andra ungdommarna.
Jag vet att jag själv aldrig trodde att jag faktiskt skulle ta studenten, jag trodde inte ens jag skulle klara av att gå ut nian, å jag vet att jag inte varit själv om den tanken.
Men idag, idag tar jag studenten.
Jag klarade det.
Jag lever, jag har betyg,jag har en utbildning och jag har en ljus framtid.
Så mycket som jag har kämpat, så många gånger jag ramlat men tagit mig upp igen, så många som har sagt till mig "du kan inte" och ändå står jag här, idag med mössan på huvudet, snart betygen i handen.
Jag lät inte denna personen vinna över mig, jag klarade av skolan, trots allting personen lämnade kvar inuti mig.
Jag är stark.
Och det kommer jag att forsätta vara.
Amanda Klingsten 6/6-2014 "
" På grund av en enda människa vart hela min skolgång, från mellanstadiet upp till 3an på gymnasiet helt förstört. Jag slutade lämna in mina arbeten som 10 åring och började skolka som 12 åring.Varige dag i mer än 9 år har jag levt med rädsla.Jag slutade gå till skolan av rädsla. Även om promenaden till grundskolan var kort, fanns det otrygghet i skolan. Jag var inte säker någonstans.
Nionde klass blev ett jobbigt år för både mig och min familj och mina betyg kraschade totalt och jag hade nästan inga närvarotimmar.På två dagar jobbade jag upp 8 ämnen och kom in på realgymnasiet. Det kändes bra och jag kände att jag hade valt rätt linje och skola, jag kände mig till en början lite tryggare än i grundskolan.
Det som brast på gymnasiet var att det låg mitt i stan, det var okända människor överallt, vägen till skolan var längre och jag hade oftare ångest och började känna mig mindre trygg.Jag drömde fler mardrömmar och min sömnsrytm var helt förstörd första året på gymnasiet. Under höstterminen andra året på gymnasiet ville jag inget annat än att hoppa av skolan och ge upp. Mardrömmarna, ångesten, och rädslan blev för mycket.
Efter jullovet med tråkiga incidenter för familjen, andra året på gymnasiet, hade det blivit alldeles för mycket och jag hade bestämt mig att jag inte skulle stanna kvar i den här världen.
Jag orkade inte vara rädd. Jag orkade inte ha ångest. Jag orkade inte drömma mardrömmar. Jag orkade inte alla Flashbacks. Jag orkade inte att bli påmind om personen varenda dag. Jag orkade inte vara rädd för alla okända människor.
Vad fick mig att stanna kvar? Jag mötte mitt livs kärlek, och jag fick nya krafter att försöka kämpa. Men sen kom den dagen jag fyllde 18 år och jag gick tredje året på gymnasiet. För många ungdomar är det den dagen dom väntar på. För mig var det en dag jag fruktat sen 11 års ålder.
Jag flydde mina problem till ******* , staden jag känner mig trygg i, staden jag kan gå ut på gatan utan att titta bakom varenda gathörn ifall personen står där, Staden jag kan sova en hel natt utan mardrömmar. Jag inprincip slutade gå till skolan. Jag vågade inte gå till skolan. Och min rädsla sitter fortfarande i, Eskilstuna är den stad jag känner mig minst trygg i, och det kommer jag alltid att göra.
Det är många som tror att jag har skitit I skolan, för att jag är lat.
Det har aldrig varit anledningen till att jag inte har varit i skolan.
Jag kan inte räkna hur många gånger jag önskat att det här aldrig hade hänt mig, så jag hade kunnat klara av skolan som mina vänner och dom flesta andra ungdommarna.
Jag vet att jag själv aldrig trodde att jag faktiskt skulle ta studenten, jag trodde inte ens jag skulle klara av att gå ut nian, å jag vet att jag inte varit själv om den tanken.
Men idag, idag tar jag studenten.
Jag klarade det.
Jag lever, jag har betyg,jag har en utbildning och jag har en ljus framtid.
Så mycket som jag har kämpat, så många gånger jag ramlat men tagit mig upp igen, så många som har sagt till mig "du kan inte" och ändå står jag här, idag med mössan på huvudet, snart betygen i handen.
Jag lät inte denna personen vinna över mig, jag klarade av skolan, trots allting personen lämnade kvar inuti mig.
Jag är stark.
Och det kommer jag att forsätta vara.
Amanda Klingsten 6/6-2014 "
Några ord från mig till dig
Den här dagen är en glädjens dag.
Du har äntligen nått ett av dina mål och det var att avsluta skolan
Det fanns dagar när jag trodde att du skulle ge upp men du kämpade på och
här är vi idag för att fira din Student.
Från och med idag börjar ditt nya liv, du flyttar hemifrån och
jag måste släppa ut dig i stora vida världen.
Men jag är inte orolig för dig för jag vet att du är så stark, envis och modig nog att ta dig an livets alla utmaningar.
Jag önskar dig verkligen lycka till och jag kommer alltid att finnas här för dig !
Jag älskar dig!!
Tingeling
Kommentarer