Verkligheten idag :(
Det skedde inget mirakel utan Joel drog sitt sista andetag 22 januari klockan 11.50. Nästan en månad senare sen han åkte in på akutmottagningen för sin lunginflammation.
Dagarna efter dödsbudet fram till i går har jag ignorerat tankarna och känslorna som har berört Joel men nu börjar dessa verkligen pocka på.
Det börjar kännas verkligt att han faktiskt är borta.
Jag var tretton år när jag lärde känna både Harri och Joel. Som kusin var han med på de flesta släktträffarna, mestadels då födelsedagar men även till vardags kunde kan komma över för att ta en fika. Han och jag hade många diskussioner och han stod mig nära även fast vi inte umgicks varje vecka.
Jag har haft Joel som chef och även fast han var min kusin så betedde han sig inte annorlunda mot mig utan han behandlade alla lika. Han stod inte över oss utan var jämställd med alla som han hade att göra med. Han förändrades inte för att han blev en chef utan befann sig fortfarande på markplan och det gjorde honom väldigt omtyckt.
Min saknad över honom är stor. Han lämnar efter sig en stor tom plats som inte kan fyllas och jag kommer att leva med mina minnen, de stunder vi delade tillsammans och han kommer alltid att vara med oss vad vi än hittar på.
I morgon ska en son, bror, pappa, kusin och vän begravas. Morgondagen kommer att vara jobbig det vet jag men vi måste ju gå igenom den. Vi måste säga farväl till en fantastisk människa som var omtyckt av alla, hade många vänner och kändes av många människor.
Tack Joel för alla fina stunder jag har fått dela med dig och du kommer alltid att finnas hos oss alla som finns kvar här. Du har verkligen lämnat dina spår i allas hjärtan.
Vila i frid där du nu befinner dig hos din pappa Seppo.
Dagarna efter dödsbudet fram till i går har jag ignorerat tankarna och känslorna som har berört Joel men nu börjar dessa verkligen pocka på.
Det börjar kännas verkligt att han faktiskt är borta.
Jag var tretton år när jag lärde känna både Harri och Joel. Som kusin var han med på de flesta släktträffarna, mestadels då födelsedagar men även till vardags kunde kan komma över för att ta en fika. Han och jag hade många diskussioner och han stod mig nära även fast vi inte umgicks varje vecka.
Min saknad över honom är stor. Han lämnar efter sig en stor tom plats som inte kan fyllas och jag kommer att leva med mina minnen, de stunder vi delade tillsammans och han kommer alltid att vara med oss vad vi än hittar på.
I morgon ska en son, bror, pappa, kusin och vän begravas. Morgondagen kommer att vara jobbig det vet jag men vi måste ju gå igenom den. Vi måste säga farväl till en fantastisk människa som var omtyckt av alla, hade många vänner och kändes av många människor.
Tack Joel för alla fina stunder jag har fått dela med dig och du kommer alltid att finnas hos oss alla som finns kvar här. Du har verkligen lämnat dina spår i allas hjärtan.
Vila i frid där du nu befinner dig hos din pappa Seppo.
Joel Seppo Klingsten
f.1972-01-07 d.2013-01-22
Kommentarer