Värsta julhelgen nånsin :(
Det började redan dagen före dopparedagen med samtal från Helen om att Joel ligger på sjukhuset och hade fått hjärtstillestånd på eftermiddagen.
Hela hjärnan blockerades och hon var tvungen att återge all information igen.
Han har blivit uppskjutsat av sin bror på förmiddagen till akuten för han kunde knappt andas pga lunginflammation.
Han blev kvar där och sen på eftermiddagen hade hjärtat stannat.
Tur var väl att han befann sig på sjukan där de återupplivade honom.
Efter det sövde de ner honom och kylde ner honom till 33 grader för att kroppen skulle få vila.
På julaftonsmorgonen begav jag mig till sjukhuset för att få se honom, för att förstå att min kusin ligger där, att inse att han fortfarande i alla fall lever.
Han andades med hjälp av respiratorn för att lungorna skulle få återhämta sig, för det var en kraftig lunginflammation han har råkat ut för. Utifrån det har det då tillstött komplikationer som att hjärtat stannade för det blev för ansträngande för kroppen.
Sjuksköterskan berättade för mig att hans sockervärde hade legat på 27 vilket är ju långt långt över det normala och att han nu får insulin för att ha normal sockervärde. Alltså har han diabetes oxå.
Han skulle värmas upp till normal kroppsvärme under juldagen och då satt man ju på nålar för riskerna med att hjärnskador finns ju. Dom hade ju hållt på i över en kvart på att återuppliva honom.
De bestämde att hålla honom nersövd till torsdagen men på annandagen värme de upp kroppen tillbaka till normal kroppsvärme.
Att väcka honom sen var inte så lyckat då han började krampa o han fick sömnmedel igen och skallröntg en gjordes. Det visade skador på hjärnan och ett EEG gjordes. Tyvärr så bekräftade den att det finns skador på hjärnan.
Skadorna bestod av syrebrist som hade orsakats av en hjärninfarkt. Jag trodde att hjärtat hade stannat pga av att hjärtat fått jobba för mycket men så var inte fallet alls utan det är alltså så att han har drabbats av en hjärninfarkt som har stoppat hjärtat. De har således inte fått igång hjärtat med hjälp av defilibrator utan med hjälp av mediciner.
Med detta tunga besked om att han har hjärnskador har gjort att jag gett upp hoppet. Med detta med mig gick jag upp till sjukhuset dagen före nyårsafton och jag var inte alls förberedd på den synen som jag mötte.
Han hade ögonen öppna och jag trodde verkligen att han hade vaknat och var med mig där. Jag sa det till och med till sköterskan och log att har han vaknat? Men hon skakade på huvudet och sa att ja ögonen är öppna men det finns tyvärr inget där.
Jag såg på honom och sökte ögonkontakt med ögonen bara fladdrade och ryckte. Allt var bara muskelkramper.
Alltså jag hamnade i en chocktillstånd och visste inte riktigt hur jag skulle hantera allt detta. Allt har bara blivit för mycket.
Jag var bara tvungen att erkänna för mig själv att jag inte fixar detta nu och blev tvungen att ta en paus från besökandet på sjukan.
Allt som jag har skrivit är säkert inte riktig så som det har hänt men detta är det jag har fått med mig med samtal av sköterskor och Joels bror.
Hela hjärnan blockerades och hon var tvungen att återge all information igen.
Han har blivit uppskjutsat av sin bror på förmiddagen till akuten för han kunde knappt andas pga lunginflammation.
Han blev kvar där och sen på eftermiddagen hade hjärtat stannat.
Tur var väl att han befann sig på sjukan där de återupplivade honom.
Efter det sövde de ner honom och kylde ner honom till 33 grader för att kroppen skulle få vila.
På julaftonsmorgonen begav jag mig till sjukhuset för att få se honom, för att förstå att min kusin ligger där, att inse att han fortfarande i alla fall lever.
Han andades med hjälp av respiratorn för att lungorna skulle få återhämta sig, för det var en kraftig lunginflammation han har råkat ut för. Utifrån det har det då tillstött komplikationer som att hjärtat stannade för det blev för ansträngande för kroppen.
Sjuksköterskan berättade för mig att hans sockervärde hade legat på 27 vilket är ju långt långt över det normala och att han nu får insulin för att ha normal sockervärde. Alltså har han diabetes oxå.
Han skulle värmas upp till normal kroppsvärme under juldagen och då satt man ju på nålar för riskerna med att hjärnskador finns ju. Dom hade ju hållt på i över en kvart på att återuppliva honom.
De bestämde att hålla honom nersövd till torsdagen men på annandagen värme de upp kroppen tillbaka till normal kroppsvärme.
Att väcka honom sen var inte så lyckat då han började krampa o han fick sömnmedel igen och skallröntg en gjordes. Det visade skador på hjärnan och ett EEG gjordes. Tyvärr så bekräftade den att det finns skador på hjärnan.
Skadorna bestod av syrebrist som hade orsakats av en hjärninfarkt. Jag trodde att hjärtat hade stannat pga av att hjärtat fått jobba för mycket men så var inte fallet alls utan det är alltså så att han har drabbats av en hjärninfarkt som har stoppat hjärtat. De har således inte fått igång hjärtat med hjälp av defilibrator utan med hjälp av mediciner.
Med detta tunga besked om att han har hjärnskador har gjort att jag gett upp hoppet. Med detta med mig gick jag upp till sjukhuset dagen före nyårsafton och jag var inte alls förberedd på den synen som jag mötte.
Han hade ögonen öppna och jag trodde verkligen att han hade vaknat och var med mig där. Jag sa det till och med till sköterskan och log att har han vaknat? Men hon skakade på huvudet och sa att ja ögonen är öppna men det finns tyvärr inget där.
Jag såg på honom och sökte ögonkontakt med ögonen bara fladdrade och ryckte. Allt var bara muskelkramper.
Alltså jag hamnade i en chocktillstånd och visste inte riktigt hur jag skulle hantera allt detta. Allt har bara blivit för mycket.
Jag var bara tvungen att erkänna för mig själv att jag inte fixar detta nu och blev tvungen att ta en paus från besökandet på sjukan.
Allt som jag har skrivit är säkert inte riktig så som det har hänt men detta är det jag har fått med mig med samtal av sköterskor och Joels bror.
Kommentarer