Lite tankar..
Har jag förändrats som människa? Ja inte vet jag men det känns så.
Jag tycker att jag har nog öppnat mig mer nu än jag nånsin gjort även om det här med att lita på andra är svårt.
Att släppa in nån i mitt innersta lär nog dröja för jag är som jag är..säger en kommentar om nåt o sen bara skrattar bort det precis som att hela livet är ett skämt.
Antagligen så är det mitt sätt att överleva och sen inte våga säga vad jag verkligen vill.
Jag blir inte riktigt arg längre heller fast frågar man mina barn så säger de annat....Mina underbara barn som också antagligen har märkt en skillnad på mamma.
Dom är lyhörda på om mamma mår bra eller om hon har en dålig dag och har gråtit.
Min Andreas har verkligen mognat,Han har växt och tror mer på sig själv och nu har han satt bollen i rullning för att kunna flytta hemifrån...bara att vänta på att han får en lägenhet.
Min älskade son som bara för 1½ år sen ville dö, men som reste sig och vände det destruktiva till något positivt i sitt liv.
Och nu ska han snart lämna mig och verkligen ta klivet in i vuxenvärlden. Hur ska jag anpassa mig att han flyttar ifrån mig efter 19 år.
Det är väl bara att leva med att barnen blir så stora att de nån dag flyttar och den dagen är snart här!
Min Alexander: Ja vad säger man..? är det nån som ger mig gråa hårstrån så är det min stockholm bratz.
Han har också mognat fast han har ju sina sidor som att göra spontana saker som kanske inte är så bra.
Men samtidigt kan han göra kloka beslut och inser sitt eget bästa(ibland).
Men hur som helst så är det i slutändan alltid jag som vinner! =)
Min Amanda: har kommit in i tonåren och trots att hon har det jobbigt nu så har hon ändå visat sina bra egenskaper i alla fall.
Hon är en hängiven ,kärleksfull och omtänksam storasyster åt William som hon älskar väldigt mycket.
Hon och jag har verkligen kommit varann närmare även om hon inte berättar allt för mig så vet jag det mesta.
Hon är mysig,gosig och underbar flicka som kommer att komma över sin "tonårsperiod" för även om man inte tror det så har hon ändå en inre styrka som växer ju mer tiden går.
Så nog tror jag att hela min familj har förändrats och trots allt elände så har det fört med sig väldigt mycket gott oxå.
Vi har en helt annan gemenskap, är mer ärligare mot varann, pratar och umgås på ett annat sätt nu och så framför allt så Älskar vi varann väldigt mycket och vi finns för varandra i ur och skur för tillsammans är vi starka!
Tingeling
Jag tycker att jag har nog öppnat mig mer nu än jag nånsin gjort även om det här med att lita på andra är svårt.
Att släppa in nån i mitt innersta lär nog dröja för jag är som jag är..säger en kommentar om nåt o sen bara skrattar bort det precis som att hela livet är ett skämt.
Antagligen så är det mitt sätt att överleva och sen inte våga säga vad jag verkligen vill.
Jag blir inte riktigt arg längre heller fast frågar man mina barn så säger de annat....Mina underbara barn som också antagligen har märkt en skillnad på mamma.
Dom är lyhörda på om mamma mår bra eller om hon har en dålig dag och har gråtit.
Min Andreas har verkligen mognat,Han har växt och tror mer på sig själv och nu har han satt bollen i rullning för att kunna flytta hemifrån...bara att vänta på att han får en lägenhet.
Min älskade son som bara för 1½ år sen ville dö, men som reste sig och vände det destruktiva till något positivt i sitt liv.
Och nu ska han snart lämna mig och verkligen ta klivet in i vuxenvärlden. Hur ska jag anpassa mig att han flyttar ifrån mig efter 19 år.
Det är väl bara att leva med att barnen blir så stora att de nån dag flyttar och den dagen är snart här!
Min Alexander: Ja vad säger man..? är det nån som ger mig gråa hårstrån så är det min stockholm bratz.
Han har också mognat fast han har ju sina sidor som att göra spontana saker som kanske inte är så bra.
Men samtidigt kan han göra kloka beslut och inser sitt eget bästa(ibland).
Men hur som helst så är det i slutändan alltid jag som vinner! =)
Min Amanda: har kommit in i tonåren och trots att hon har det jobbigt nu så har hon ändå visat sina bra egenskaper i alla fall.
Hon är en hängiven ,kärleksfull och omtänksam storasyster åt William som hon älskar väldigt mycket.
Hon och jag har verkligen kommit varann närmare även om hon inte berättar allt för mig så vet jag det mesta.
Hon är mysig,gosig och underbar flicka som kommer att komma över sin "tonårsperiod" för även om man inte tror det så har hon ändå en inre styrka som växer ju mer tiden går.
Så nog tror jag att hela min familj har förändrats och trots allt elände så har det fört med sig väldigt mycket gott oxå.
Vi har en helt annan gemenskap, är mer ärligare mot varann, pratar och umgås på ett annat sätt nu och så framför allt så Älskar vi varann väldigt mycket och vi finns för varandra i ur och skur för tillsammans är vi starka!
Tingeling
Kommentarer