Glömde en sak!

VEM kan jag lita på?
För det lilla förtroende jag hade börjat bygga upp för alla,även dom som jag har litat på i mitt liv,har ju verkligen raserats nu...

Så återigen....vem kan jag lita på?
Vem kan jag berätta saker och ting för utan den rädslan att det ska slå tillbaka på mig.
Jag kan svaret: Ingen, inte ens mig själv vågar jag lita på längre.

Bra jobbat!

Tingeling

Kommentarer

Magdalena sa…
Jag förstår absolut att du måste ha jättesvårt att lita på någon, men jag vill bara säga att du verkligen kan lita på mig.

Kram på dig
18 juni 2009 kl. 01:57
Anna-Lena sa…
Jag lider verkligen med dig!
Den fega, anonyma personen som har gjort en anmälan kan inte känna dig! Är personen någon som känner dig så vet hon/han att du knappt över huvudtaget nyttjar alkohol och att du ALLTID, hur lite pengar du än har, ALLTID har mat på bordet åt dina barn! Det kan jag intyga!
Kram på dig! Du är bäst! Stå på dig!
19 juni 2009 kl. 09:55
Harri sa…
Håller med föregående, den som gjort anmälan kan inte känna dig speciellt bra. Sköt om dig kusinen!

/Kusin vitamin
22 juni 2009 kl. 20:44
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vilken morgon!

Nu har jag avverkat alla utvecklingssamtal för den här terminen men var lite pinsamt när jag skulle gå på Alexanders som började 12.15. Min man väckte mig fem över tolv och frågade om jag skulle iväg kvart över. Det var bara att hoppa i kläderna,ringa Alex och säga att jag blir lite sen, Ta några bloss på ciggen och en klunk kaffe. Fy fabian vad jag hatar sånt stress..Tur att jag bor 3 minuter ifrån skolan. Jag var väl 7 minuter försenad. Sprang in i personalrummet med andan i halsen helt yrvaken. Pinsamt värre för Alexander att ha en sån mamma. Ja ja... Allt var ganska bra med Alexanders skola förutom att han har skolkat från 3 st lektioner och förfalskat en lapp. Det ska han inte göra om...och tro mig..det kommer han inte att göra heller... Efter samtalet fick jag pinna iväg hem en sväng för att återvända till skolan 13.30 och då var det Amandas tur. Hon har varit ganska slarvig med läxor och inte lämnat in uppgifter i tid. Hon har lite problem med matte och engelska men vi kom överr...
Läs mer

lördag....

Ingenting är som de ska...likadant från dag till dag.... så sjunger Gyllene Tider i "jag går och fiskar"... så känns det för mig...alltså inte att jag går o fiskar utan att allt är likadant från dag till dag.. Har varit hemma sen 28 augusti och alla dagar ser likadana ut förutom att jag sitter framför datorn och letar och söker efter ett nytt jobb. Har konstaterat att det finns flest jobb i Stockholm inom skolan. Har även sökt dessa jobb men hur stor är sannolikheten att de skulle anställa en person från Eskilstuna som ligger 10 mil frå storstaden? Jag fick faktiskt ett mail från ett jobb där de undrade om jag var på väg att flytta till Stockholm men vadå? Ska jag rycka upp mina barn och min man som har ett fast jobb för att jag ska få ett fast jobb inom kommunen? Det är väl så ams tänker antar jag...Men vad vet jag?.. Jag har ju skrivit in mig som arbetssökande och ska redovisa för dem vad jag gör om dagarna...vilka jobb jag söker och hur många timmar det går åt till det... ...
Läs mer

Fredrik och Katja 20 november 2007!

Bild
I går var jag på bröllop och det var jättetrevligt. Jag mötte upp bruden på frisersalongen och jag hade med mig en brudbukett och skumpa åt henne. Alla som gift sig vet hur nerverna håller på innan det är dags att ta det stora steget från fröken till fru för när du väl har blivit det kommer man aldrig bli fröken igen. Efter litet strul med papper och sånt var det äntligen dags för Katja och Fredrik att bli man och hustru. Även om det blev borgeligt i statshuset var det fint och vi var ett par stycken på plats. Gabriel (deras son) visste hur man ska hålla låda så det blev aldrig något stel vigsel. Efter det gick vi på Akropolis och det var också jättetrevligt. God mat, trevlig personal och så alla vi som var där! Det var jättekul att träffa Katjas kompisar som man bara läst om. Bröllopsföljet blev mindra och mindre och sen var det bara brudparet och vi (min man o jag) kvar. För fösta gången i mitt liv har jag varit på Bishops Arms och jag måste säga att det var ett jättemysigt ställe. I...
Läs mer