I dag bär det av mot ett äventyr...

Jag ska tillsammans med tre av mina bröder åka till Finland.
Det är ingen nöjesresa tyvärr för vi ska åka på begravning.

Kusin Ankis Älskade mamma Elsa gick bort den 19 februari och hon kommer att lämna ett stort tomrum efter sig.
Hon har alltid funnits där med sitt stora hjärta och ställt upp i ur och skur.

Jag skulle kunna skriva massor om henne men just nu känns det som att jag inte har tid till det och vissa saker vet alla redan om henne.

Jag har inte packat mina saker än och sitter fortfarande med morgonrocken på mig och ska väl snart släpa mig in i duschen för vi åker senast två härifrån.

Men ett äventyr blir det för jag har storebror som ska köra hela resan och för honom blir det också en ny upplevelse att åka till Finland utan att dricka en droppe på båten (vilket vanligvis hör till hans rutiner).

Och ni behöver inte vara oroliga för jag har ju "bara" ca 7 veckor kvar till förlossningen och det enda barnmorskan sa till mig om resan var: Ta med dig papprerna och ge tusan i att föda på båten för det vill jag inte läsa om i tidningen.

Så nästa tisdag den 17 kommer jag hem och jag hoppas att jag fortfarande är gravid då....hehe....

Ja ja...jag har ju tre bröder med mig (varav en har precis blivit pappa) så jag känner mig trygg....

Tingeling

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Janus ansikte

En person som står mig nära (min kusin) tog ett beslut i sitt liv som hon fick betala ett högt pris för. Hon blev ensamstående mamma med tre barn och tog ut skilsmässa från sin man och tydligen så tog hon även skilsmässa från sin syster. En syster som hon själv har stöttat genom livets alla krökar och rakor. Hon fanns där för sin syster när systern förlorade sin pojkvän genom en dödsolycka, hon fanns där för sin syster när systern tog överdos av tabletter och hamnade på sjukhuset, hon fanns där för sin syster när hon kom hem och verkligen vakade över henne så att det inte ska upprepas, Hon fanns där för henne när hon fick sitt tredje barn, Ja som syster så väntar man ju sig aldrig ett tack men man stöttar sina syskon oavsett vad de gör i sitt liv, vad för beslut man än tar. Men nej i detta fall så väljer systern att vända ryggen och bete sig som en j-a moraltant och jag vet inte vad. Fan jag blir så jävla arg att man kan bete sig som hon gör. När folk skiljer sig så ska man ju aldrig v...
Läs mer

Fredrik och Katja 20 november 2007!

Bild
I går var jag på bröllop och det var jättetrevligt. Jag mötte upp bruden på frisersalongen och jag hade med mig en brudbukett och skumpa åt henne. Alla som gift sig vet hur nerverna håller på innan det är dags att ta det stora steget från fröken till fru för när du väl har blivit det kommer man aldrig bli fröken igen. Efter litet strul med papper och sånt var det äntligen dags för Katja och Fredrik att bli man och hustru. Även om det blev borgeligt i statshuset var det fint och vi var ett par stycken på plats. Gabriel (deras son) visste hur man ska hålla låda så det blev aldrig något stel vigsel. Efter det gick vi på Akropolis och det var också jättetrevligt. God mat, trevlig personal och så alla vi som var där! Det var jättekul att träffa Katjas kompisar som man bara läst om. Bröllopsföljet blev mindra och mindre och sen var det bara brudparet och vi (min man o jag) kvar. För fösta gången i mitt liv har jag varit på Bishops Arms och jag måste säga att det var ett jättemysigt ställe. I...
Läs mer

lördag....

Ingenting är som de ska...likadant från dag till dag.... så sjunger Gyllene Tider i "jag går och fiskar"... så känns det för mig...alltså inte att jag går o fiskar utan att allt är likadant från dag till dag.. Har varit hemma sen 28 augusti och alla dagar ser likadana ut förutom att jag sitter framför datorn och letar och söker efter ett nytt jobb. Har konstaterat att det finns flest jobb i Stockholm inom skolan. Har även sökt dessa jobb men hur stor är sannolikheten att de skulle anställa en person från Eskilstuna som ligger 10 mil frå storstaden? Jag fick faktiskt ett mail från ett jobb där de undrade om jag var på väg att flytta till Stockholm men vadå? Ska jag rycka upp mina barn och min man som har ett fast jobb för att jag ska få ett fast jobb inom kommunen? Det är väl så ams tänker antar jag...Men vad vet jag?.. Jag har ju skrivit in mig som arbetssökande och ska redovisa för dem vad jag gör om dagarna...vilka jobb jag söker och hur många timmar det går åt till det... ...
Läs mer