Rabiat ragata,Jag? Ibland så....
Det började med att jag hade fått ett samtal från socialtjänsten om en anmälan mot om Andreas att han var självmordsbenägen och att jag inte bryr mig så mycket som skolsyster vill.
Vi hade ett möte långt före anmälan med både skolsyster och Soc och jag trodde att vi var alla överens om hur det skulle bli i fortsättningen men ack vad jag bedrog mig.
I måndags fick jag ett samtal igen från soc där hon berättar för mig att det har inkommit en skriftlig anmälan om Andreas och mot mig att jag inte klarar av mina tre barn.
Jag Blev förstås skitförbannad för jag tar det som att skolsystern ifrågasätter min mamma roll och hon besitter inga kunskaper och information om och hur jag uppfostrar och sköter om mina barn.
Efter jobbet åkte jag till Rinmanskolan för att konfrontera systern för att få svar på mina frågor om att på vilka grunder gör hon en anmälan till soc.
Svaret blev att hon har hört från Andreas kompisar att han vill dö och att han inte mår bra och att han vill dö. Även hans lärare är oroliga för honom.
Jag frågade om hon hade pratat med Andreas om saken,vilket hon inte har gjort.
Jag talade om för henne att Ante är myndig och att han kan faktiskt prata för sig själv men eftersom att hon inte lyssnar på Andreas måste jag ta den biten att tala om för henne att backa och ta tillbaka anmälan för hon vet ju inte någonting om hur jag kan hantera de två andra barnen och hur de mår för hon har inte träffat dem och Andreas har inte pratat om dem.
Visst förstår jag hennes synpunkt på saken för skulle det vara så att något hände Andreas och hon inte skulle reagera så får ju hon ta skit men när jag som mamma har talat om för henne fyra gånger att läget är lugnt för min son del och att han sakta men säkert är på väg tillbaka.
Jag tror att skolsystern inte riktigt vill förstå att jag inte är en person som blir hysterisk för minsta lilla utan försöker att ha huvudet kallt när det gäller och ta situationen när det kommer och socialen delade min uppfattning om saken.Skolsyster kan alltså inte hantera saken och då blir hon själv hysterisk.
Allt slutade iaf med att skolsyster har ringt till soc och tagit tillbaka sin anmälan för jag uttryckligen sa till henne att ansvaret är mitt om något händer för det är mina barn det handlar om.
Efter mötet med skolsystern sa Andreas till mig att: Mamma, när du blir så där arg på mig så kan du väl varna innan så att jag hinner gå o gömma mig. Jag har aldrig sett dig så arg.
Jag lovar att jag inte skrek åt skolsystern men jag höjde rösten lite men bestämt för att hon skulle förstå att jag menade allvar.
Så visst kan jag vara en rabiat ragata men förhoppningsvis vid rätt tillfällen.
Tingeling
Kommentarer