Andreas
För 18 år sedan 20.54 föddes Andreas min förstfödda.
En liten kille som vägde 2820 gr och var 48 cm lång.
En liten krabat som såg ut som en liten hjälplös fågelunge men han var min lilla unge.
Jag var själv 17 år, skulle fylla 18 månaden efter.
Att bli mamma var nåt jag hade längtat efter sen jag var 15 bast och nu hade min dröm besannats med min underbara lilla pojke som hade blivit en Sanna om det var en tjej.
Men iaf....
Han växte och frodades, En lugn tonåring som jag kunde ge frihet under ansvar för att han hittade inte på såå mycket hyss...
Om man inte räknar med den gången när han fick för sig att klippa Alexanders hår men nekade när jag frågade honom om det var han...men han erkände det samma kväll för att han inte kunde sova tack vare skuldkänslorna.
Eller den gången när han övertalade sina syskon att de skulle äta upp mammas choklad i smyg...De lirkade ut chokladbitar ur förpackningen så att jag inte märke att det hade ens försvunnit förrens jag skulle äta det själv....så gissa snopenheten när jag öppnade lådan och det bara fanns en godis kvar.......
O så är det ju den där gången när jag bodde själv med honom...Andreas sov och jag satt i vardagsrummet och såg på tv. Plötsigt ser jag i ögonvrån via glasdörren något röra sig i hallen...höll på att skita på mig då jag trodde att det var ett spöke...men det var ju bara en glad Andreas som hade lyckats med hjälp av böcker klättra ur sin spjälsäng. Fast det kanske inte räknas som hyss men ändå....
Nej han har aldrig riktigt gjort nåt stort väsen av sig själv och aldrig riktigt gjort några värre hyss...Mammas ängel.....
Jag är otroligt glad att jag har fått en son som är så snäll och omtänksam och framför allt är jag jätteglad över att han har tagit ett beslut att fortsätta leva sitt liv tills han är 90 år har han sagt.
Älskar dig jättemycket och ha en trevlig födelsedag
kram mamma
En liten kille som vägde 2820 gr och var 48 cm lång.
En liten krabat som såg ut som en liten hjälplös fågelunge men han var min lilla unge.
Jag var själv 17 år, skulle fylla 18 månaden efter.
Att bli mamma var nåt jag hade längtat efter sen jag var 15 bast och nu hade min dröm besannats med min underbara lilla pojke som hade blivit en Sanna om det var en tjej.
Men iaf....
Han växte och frodades, En lugn tonåring som jag kunde ge frihet under ansvar för att han hittade inte på såå mycket hyss...
Om man inte räknar med den gången när han fick för sig att klippa Alexanders hår men nekade när jag frågade honom om det var han...men han erkände det samma kväll för att han inte kunde sova tack vare skuldkänslorna.
Eller den gången när han övertalade sina syskon att de skulle äta upp mammas choklad i smyg...De lirkade ut chokladbitar ur förpackningen så att jag inte märke att det hade ens försvunnit förrens jag skulle äta det själv....så gissa snopenheten när jag öppnade lådan och det bara fanns en godis kvar.......
O så är det ju den där gången när jag bodde själv med honom...Andreas sov och jag satt i vardagsrummet och såg på tv. Plötsigt ser jag i ögonvrån via glasdörren något röra sig i hallen...höll på att skita på mig då jag trodde att det var ett spöke...men det var ju bara en glad Andreas som hade lyckats med hjälp av böcker klättra ur sin spjälsäng. Fast det kanske inte räknas som hyss men ändå....
Nej han har aldrig riktigt gjort nåt stort väsen av sig själv och aldrig riktigt gjort några värre hyss...Mammas ängel.....
Jag är otroligt glad att jag har fått en son som är så snäll och omtänksam och framför allt är jag jätteglad över att han har tagit ett beslut att fortsätta leva sitt liv tills han är 90 år har han sagt.
Älskar dig jättemycket och ha en trevlig födelsedag
kram mamma
Kommentarer