Barn

När man får barn man fattar man inte vilken omställning det blir i livet.
Hur man får hela tiden uppleva nya saker och känslor.
Man knyter såna band med barnet som inte går att bryta.
Som mamma eller pappa kan man aldrig vara överdrivet orolig för någon måste ju skydda barnet.

Man kommer alltid att oroa sig hur man än försöker att inte göra det.
Det kommer man aldrig ifrån...hur stora barnen än blir.
Har barnet ont som har föräldrarna det med.
Är barnet glad är föräldrarna det med.
Man får uppleva så mycket glädje med dessa små liven att det inte går att beskrivas...man måste uppleva det.

jag känner att det bästa jag har gjort i mitt liv är att jag skaffade barn. Jag känner att jag har gjort något vettigt i mitt liv.
Jag tycker faktiskt att det är viktigare med barn än ett jobb och karriär.
De som satsar på en karriär vet inte vad de går miste om i sitt liv.

Livet får en annan mening när man håller i sitt barn för första gången,
ett hjälplöst knyte som är beroende av mig iaf de första åren i sitt liv innan de kommer upp i en ålder där de blir självständiga och vacklar med ena foten i barndomen och andra i vuxenvärlden.
Då de ska testa gränserna och göra helt tvärsemot vad man säger. Och mycket bråk blir det!

Ja att vara förälder är nog det bästa och värsta, bästa är allt man får uppleva och värsta är när det händer saker som man inte kan kontrollera själv...ex. operationer som måste göras eller när barnen skadar sig.
Då är man maktlös som förälder...man får stå brevid och se på när ens barn har ont och man kan inte göra så mycket mer än försöka att trösta.

Ja det blev lite text som kanske är lite snurrigt men skrev bara ner det som dök upp i huvudet.

Idag går mina tankar till Madeira, Till Fredrik, Katja och Gabriel som i går hade fått beskedet om operation på fredag.
Lättnadskänslan att det äntligen blir av och sen ängslan och oron över hur operationen ska gå.
Svårt!
Som tröst till er...Vi är med er hela vägen och ber om att allt ska gå bra!

Tingeling