Det blir aldrig som man tänkt sig...

..Jag skulle ha bloggat i torsdags men jag var så trött när jag kom hem så jag stupade i sängen för jag visste att jag skulle upp på fredagen och jobba.
Så det blev inget på två dagar.

Igår hade jag en lång dag på jobbet och på eftermiddagen åkte vi till Coop forum för att handla.
Mycket folk och sen gå omkring med vagn och sen rullstol är ingen hit när alla stressar hit och dit och ska fram först till allt för att hinna handla allt på kortast tid som möjligt.
Jag är glad att jag inte har den stressen i år.

När jag sen ska åka hem och pratar med min man så tyckte han att jag kunde gå in och handla lite middag till oss för jag skulle minsann få göra lite nytta också för en gångs skull.
Precis vad man vill höra efter en tröttsam arbetsdag och jag fick känslan att jag blev nerdegraderad. Mitt jobb som personlig assistent är bara en hobby.
Ja ja det får jag väl ta.

Min man slutade att snusa klockan 00.00 inatt och jag antar att det kommer att påverka hans humör ganska mycket så det gäller att ducka och hålla tand för tunga många gånger om.
Jag vet hur jag kommer att vara när jag ska sluta röka vilket inte är bestämt än när det blir men jag lär nog ta ledigt från jobbet de första dagarna iaf.

Igår fyllde min minsta lillebror 22 år! Helvete vad tiden går. Jag var 13 år när han föddes och nu har bebisen blivit en ung (ibland kaxig) ganska vettig man.

Vi hade det trevligt.. Jag 35 år och hans kompisar typ i 20-25 års ålder. Lite öl så blir den allra motsträvigaste en lysande karaoke sångare...hehe...
Många säger: Jag ska aldrig sjunga karaoke men det slutar med att det är dessa personer som sjunger mest när kvällen lider mot sitt slut!

Se bara på min storebror, förra året på nyårsafton satt han i fyra timmar och sjäng karaoke och när jag vid tolvslaget sa åt honom att han måste sluta blev han lite sur och undrade varför då? Jag svarade bara att vi måste gå ut och fira in det nya året!
Så man ska aldrig säga aldrig... kan även hända den bäste!
Man ska bjuda på sig själv även om man inte har gehör och sångröst.

Nu kommer de två sista dagarna i en invandrande snöskottares dagbok:
31:a december
Eldade upp hela jävla hushelvetet.
Ingen mer snöskottning här!!

8:e januari
Jag mår så bra.
Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?
(källa:rixfm.com)

Idag går mina tankar till Madeira, till Fredrik Katja och Gabriel som börjar se ljuset i slutet av tunneln! Äntligen har de fått besked och tid för Gabriels operation och vi här hemma håller tummarna och hoppas att allt går bra!

Tingeling

Kommentarer

Hej gumman. Tack för dina fina ord. Det är jätteskönt att det snart är avklarat allting, så man kan gå vidare. Just nu står allt på hold känns det som.
Men ändå känns allt väldigt bra just nu.
Hoppas ni får en mysig jul ( trots att maken slutat snusa ) och ett gott nytt år!
Kramar från familjen G :-)

Populära inlägg i den här bloggen

Janus ansikte

Fredrik och Katja 20 november 2007!

lördag....